Världen nu alltså. Det är omöjligt att blunda för att USA nu är en diktatur och har vänt sig emot sina tidigare allierade. Ingenting är säkert längre, Putin vädrar morgonluft och förbereder sig på att, med Trumps hjälp, söka dominans över mer av Europa. Vi i de nordiska länderna ligger synbarligen illa till i det sammanhanget.
Det är lätt att tappa hoppet, att bli rädd eller uppgiven, men det har aldrig varit en väg framåt. Rädslan kan få finnas, den är på många vis befogad, men den får inte styra oss, den fattar alltid dåliga beslut när den får rodret. Uppgivenheten ska vi aldrig låta slå rot, den dödar det mänskliga i oss, medkänsla och mod, det som behövs allra mest just nu.
Jesaja 60:1 säger ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer” Det är en bibelvers som jag har återkommit till många gånger under tider mitt liv då jag har velat ge upp och lägga av, sluta bry mig, vara tyst, gömma mig och inte komma ut igen förrän ”allt är över”.
”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer” ljuder alltid i mina öron när jag försöker ge upp, för jag vet av erfarenhet att det är sant. När jag står upp och talar och agerar så att sanningen syns, så att kärleken blir tydlig, så att omsorgen om allt levande får företräde framför girighet och egoism, då kommer ljuset där jag är, då får både jag och andra klarsyn och vägledning och kan göra i alla fall något lite för att livet här på jorden ska bli en aning mer av vad det var tänkt att vara.
Rädslan är mörk, uppgivenheten är mörk, men kärleken, även om den är liten, driver undan mörkret och gör sanningen och livet synligt där du är, till glädje för andra.
”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer!”
