”Morgonstund har guld i mund” säger ett gammalt ordspråk. Jag kan bara hålla med, särskilt så här i adventstider, med levande ljus på frukostbordet.
Så snart jag hade blivit gammal nog för att själv ta ansvar för mina morgonrutiner började jag kliva upp före alla andra, då som nu var det vid femtiden på morgonen, för att få vara ifred och hinna vakna ordentligt innan det blivit dags att ge sig iväg eller påbörja arbetsdagen.
Långsamma morgnar är en vardagslyx som jag har försökt ge mig själv genom hela livet, den där startsträckan som behövs för att det ska vara möjligt att få upp farten ordentligt tills det är dags att börja ”flyga” genom dagen.
Numera går det av sig självt, det sitter liksom i kroppen på mig. De enda gånger jag sover längre än de andra är om jag av någon anledning inte fått komma i säng före midnatt (men även då är jag oftast uppe tidigt) eller om jag är sjuk.
Vanor och rutiner är något gott för det mesta, de ger struktur och form åt dagen så att den blir hanterbar och hjälper till att få vardagens göromål att flyta som de skall utan onödig tankemöda. Att kliva upp, äta frukost, fixa kaffe och sedan sjunka ner i fåtöljen i vardagsrummet för att dricka sagda kaffe i lugn och ro blir en ”krok” att hänga upp dagen på så att den inte blir alltför skrynklig och svårhanterlig. Vi behöver såna vanor, rutinerna är våra vänner så länge de går att anpassa efter hur vardagen förändras.
Hur ser dina morgonrutiner ut? Finns det något du kan göra för att de ska ge dig en ännu bättre start på dagen?
