
Alla som känner mig vet att jag älskar lin och linneplagg och nästan uteslutande stickar och syr i naturmaterial som lin, ull, bomull och silke. Det gör jag dels för att de materialen är utan konkurrens är skönast att ha på sig, dels därför att det oftast är det mest miljövänliga alternativet.
Länge var naturliga fibrer det enda som fanns att tillgå för textiltillverkning, vare sig det gällde kläder/hemtextil eller t ex rep, isolering och segel.
Linum Usitatissimum kallade Carl von Linné linet. Det betyder ungefär ”det mycket användbara”.
Från 1800-talet och framåt började syntetiska textilier utvecklas, men än så länge har ingen lyckats visa mig ett tyg eller ett garn i syntetmaterial som är lika vackert och skönt att bära som de naturliga alternativen.
Linets egenskaper
Lin har så många egenskaper som gör mig inspirerad och glad. Glansen i ett lingarn av hög kvalitet är speciell och linplaggens förmåga att kännas svala vid varmt väder gör också att jag gärna bär dem. Ett tuskaftvävt lintyg, som det klassiska skjortlinet, är enkelt att arbeta med och få snyggt när man syr, trådar kan dras ut för att få raka, snygga kanter och trådriktningen (hallå gamla elever!) är lätt att se. Här följer en liten lista på fler egenskaper, både de positiva och några som kräver lite eftertanke när det gäller hanteringen av linet.
Linets förmåga att ta upp fukt
Linfibern är ganska porös så den har lätt att snabbt både ta upp och ge ifrån sig vatten. Det betyder att den fungerar bra i kläder som du har närmast kroppen, en av anledningarna till att underkläder förr gjordes av lin snarare än ull.
Linet suger upp fukten från kroppen men torkar snabbt, så du känner dig fräsch och torr även när det är varmt och fuktigt ute. Jag använder nästan bara linnekläder i värmeböljor, och gärna långärmat, det hjälper mycket när man som jag har svårt att klara av hög värme och hög luftfuktighet.
Linet har också en skyddande effekt mot UV-strålning, hur mycket beror så klart på tjockleken på tyget.
Styrka och hållfasthet
Lin är en av de fibrer som har allra högst draghållfasthet (alltså håller längs när man drar i/belastar det) och har därför traditionellt använts till rep och annat som behöver vara starkt, som segel och presenningar. Det är däremot inte särskilt töjbart, och skrynklar sig lätt, vilket för den som vill vara ”välpressad” kan vara en nackdel. Själv ser jag de små vecken som uppstår när jag använder plaggen som ”skrattrynkor”.
Mikroorganismer och kemikalier
Linet kan angripas av mögel om det får ligga fuktigt och varmt, så det finns anledning att förvara det torrt. Det är inte heller särskilt tåligt mot kemikalier, så undvik blekmedel och optiska vitmedel i tvätten. En tvättemperatur på 60°C är optimal, högre än så kan leda till att linfibrerna ”luddar ihop sig” på grund av att växtlimmet som håller linfibrerna separerade börjar lösas upp.
Linets många användningsområden
Linet används inte bara till tråd för vävning och sömnad. Både plantan och fröet ger ifrån sig olja. Linolja från plantan används till linoljefärger eller för att olja in golv etc.
Linfröolja å sin sida innehåller Omega3 som vi människor behöver få i oss för att må bra. De flesta människor kan omvandla växtens Omega3 till en form som passar för våra kroppar, så linfröolja kan i de flesta fall användas som en kompletterande källa för Omega3. (Det finns dock ett fåtal personer, ca 15%, vars kroppar inte kan klara av omvandlingen. För dessa personer gör linfröolja ingen nytta som källa för Omega3.)
Linfrö används till bröd och personer med magbesvär har också ofta lagt en matsked linfrö i ett glas kallt vatten på kvällen. Under natten bildas en ”gelé” runt fröna som hjälper tarmarna att fungera bättre.
Min farfar, som bodde hos oss när jag växte upp, hade varje kväll ett glas linfrö i vatten stående på diskbänken för att dricka morgonen därpå.
Förr användes lin också i golvmattor, sk linoleummattor, och det kan användas till målarduk för konstnärer (se exempel här).
Utöver det redan nämnda kan lin användas till papperstillverkning, tapeter, säckar, fiskenät, tätningsmaterial för rörmokeri och mycket mer.
Olika typer av lin
Det finns två huvudtyper av lin som odlas kommersiellt, spånadslin och oljelin.
Spånadslin
Odlas främst för linfibern, den sk tågan, alltså det som används till garn, rep och tygtillverkning. Man tar också tillvara fröet, det linfrö som vi köper för att ha i bröd och matlagning. Fröet kan också bli linolja.
Spånadslinet kräver ett klimat med hög och jämn luftfuktighet och regelbundet regn under växtperioden för att bli riktigt bra. På 1600-1700-talen odlades mänger av fint spånadslin här uppe i Ångermanland just för att klimatet var så väl anpassat för linets behov.
Spånadslinet skördas genom att man rycker upp det med rötterna, för att så lite av fiberlängden som möjligt ska gå förlorad.
Det finns anledning att fundera över hur det kommer att gå med spånadslinet när klimatförändringarna gör somrarna torrare även här uppe i norr, kanske blir det till slut omöjligt att få det att växa?
Oljelin
Oljelinet är kortare och mer förgrenat, och används nästan uteslutande till oljeproduktion. Det klarar sig i varmare länder så det odlas i t ex Indien, Argentina och USA.
Lin är, kort sagt, en fantastisk växt! Inte mycket slår en nymanglad linneduk på festbordet, eller en välsydd linneklänning till vardag eller fest under sommarhalvåret. Att sticka av lingarn eller sy kläder i lintyg gör mig glad och ger mig kläder som är hållbara för både mig och jorden.
Varför älskar jag lin och linneplagg? – Liten sammanfattning i videoformat.