Vad har potatis och silkpaca gemensamt? En hel del, eller kanske inget alls – om du läser vidare så får du förhoppningsvis veta.
Det händer mycket i trädgården just nu, maj är en aktiv månad, minst sagt.
Min största bedrift den här veckan är att ha lyckats sätta 10 av 20 kilo potatis utan att fibrokroppen har totalkraschat. Det behövdes en hel del hjälp från familjen så klart, jag hade aldrig klarat det helt på egen hand. Den här gången var det den 20-årige sonen som fick hjälpa till med bärande av jordsäckar – fler än en…
Mer jordbearbetning än vanligt
Potatisen sätts i år i nybruten jord, där vi först har tagit bort grässvålen, sedan luckrat försiktigt med grep. Innan potatisen fick komma på plats hade jag vattnat med lakvatten från bokashin, för att hjälpa mikrolivet på traven.
Potatisen lades sedan direkt på den luckrade jorden och täcktes med kompost, i det här fallet i form av Ört- och grönsaksjord från Hasselfors. När den börjar titta upp kommer vi att lägga på en rejäl mängd fjolårslöv i omgångar, men än så länge räcker det med jordtäcket.
Anledningen till att vi tar bort grässvålen och inte lägger potatisen direkt på marken (vilket jag så klart också har provat) är, som jag skrev i förra veckans post, att jag vill ha rejäla mängder potatis. Målet är att kunna klara hela vintern och våren med potatis från vår egen odling.
Att ta bort grässvålen och luckra det översta jordlagret under den är en relativt lindrig jordbearbetning men den gör stor skillnad när det gäller storleken på skörden, så därför åker spaden och grepen fram.
Om jag skulle ha anlagt en ny bädd för t ex spenat eller broccoli så hade jag bara lagt kartong och jord direkt på gräset, men med potatis tycker jag att det lönar sig att göra som jag beskrivit ovan.
Nästa säsong kommer jorden i potatisbädden att vara fantastisk och kan användas till andra grödor utan ny bearbetning. Då flyttar potatisen till en bädd med ogrävd jord där det i år kommer att växa bönor.
Så hur var det med silkpaca och potatis?
Jo, jag är ju en hängiven sticktant, så när jag måste sitta ner mellan varven i trädgården så plockar jag fram stickningen. Just nu håller jag på med en klassisk kofta i en blandning av silke och alpacka. Det rosa garnet är just Malabrigos silkpaca och det blå är Isagers tunna alpackagarn Alpaca 1 i midnattsblå. Grundmönstret till koftan är mitt eget, skapat efter mina mått.
Bårdmönstret på bilden är ett gammalt traditionellt mönster som jag stickat i olika färgställningar många gånger genom åren. Förmodligen hittade jag det i någon stickbok på 1980-talet, har glömt var jag såg det först. Användbart är det hur som helst, jag tycker om repetitiv stickning som går att arbeta med utan större tankemöda, samtidigt som det ser ut som om det finns en tanke bakom. 😉
Om den blir som jag har tänkt kanske jag skriver ner mönstret och publicerar det i höst. Håll utkik!
Sambandet mellan potatis och silkpaca då?
För mig är det självklart:
Båda är naturliga, båda ger mig vad jag behöver för att leva gott. Potatisen bidrar med odlarglädje och näring, garnet ger mig skaparglädje och vackra, varma kläder som passar precis på den icke standardiserade kropp jag har fått att leva i. De är helt olika till sin natur, men delar av samma liv.
