
Det är många som blir förvånade när jag säger att jag (nästan) aldrig gräver i trädgården. Faktum är att det nästan aldrig händer att jag eller någon annan i familjen tar fram en spade för att gräva i trädgården. Vi anlägger och odlar ”ogrävt”, den metod som på engelska kallas ”No-dig” och som på senare år populariserats framför allt av Charles Dowding.
Det var dock inte han som fick mig att börja tänka i de banorna, det gjorde jag långt tidigare. De senaste 20+ åren har jag odlat nästan uteslutande utan att gräva upp marken när jag anlägger bäddar och rabatter. Anledningen var att jag läste artiklar och böcker om mikrolivet i jorden och insåg att jag hade tänkt fel omkring hur jorden fungerar. Idag har forskningen kommit ännu längre på området, så det finns gott om litteratur att hitta som förklarar hur det hänger ihop.
Jag hade intuitivt förstått att det var smartare att försöka jobba med naturen istället för mot – eftersom jag tror att Gud en gång tänkte ut hela ekosystemet så tror jag också att det i princip fungerar som det ska. Därför har jag alltid sökt sätt att odla och planera min trädgård så att jag håller mig så nära ursprungstanken som möjligt. Vi som människor har till uppdrag att varsamt styra vårt behov av matproduktion och anläggning av vackra trädgårdar på ett sånt sätt att vi inte i onödan orsakar skada eller stör balansen i naturen. (Det gäller så klart även sådant som bostadsbyggande, vägar, energi etc. Men det är inte ämnet idag, vi håller oss i trädgården.)

Skogen som exempel
Det är egentligen lätt att se varför det är smart att inte gräva i onödan. En skogspromenad kan ge många insikter om hur kretsloppet fungerar när det får vara ifred. Träd, buskar, gräs, örter, svampar, mossor, lavar och mycket annat växer tillsammans på samma yta. Löv, kvistar och annan växtlighet som vissnar och dör hamnar på marken och mikroorganismer, maskar och annat smått bryter ned dem till humus. Mikroorganismer hjälper också växter att ta upp den näring som finns i marken på bästa möjliga sätt, vissa mikroorganismer kan till och med varar specialiserade på att hjälpa en viss växt.
Svampar har också en viktig roll, deras mycel går som ett enormt nät i jorden och samverkar med mikroorganismerna för att ge det som växer så god tillgång till näring som möjligt.
Marken ligger orörd, ingen gräver upp större ytor, så mycel och mikroorganismer kan få stanna på den nivå i marken där de trivs. Vissa vill ha syre, andra inte, vissa vill ha ljus, andra inte, och så länge jorden är orörd får de leva där de mår bäst.
Vad händer när du gräver i trädgården?
För att uttrycka det enkelt: När vi odlar på traditionellt vis, genom att gräva upp jorden och vända på den, så vänder vi också på mikroorganismernas levnadsmiljö. De som trivs i mörker och utan syre tvingas upp i sol och luft och de som behöver ljus och syre hamnar i mörkret. Det är lätt att förstå vilka konsekvenser det får – de flesta dör.
Det får till följd att jorden kommer i obalans. När du planterar dina växter i grävd jord så har de färre ”hjälpare” när det gäller näringsupptaget och därmed svårare att växa och stå emot sjukdomar.
De klarar sig, men du måste gödsla och kanske behandla med olika preparat för att de inte ska bli för små och svaga. Grönsaker kan få ett mindre varierat näringsinnehåll på grund av att inte alla mikroorganismer och fungi som behövs för näringsupptaget finns tillgängliga.

Ge liv åt död jord
Ogrävd mark, som byggs ”uppåt” genom att lager av organsikt material läggs ovanpå den befintliga jorden, är istället en perfekt grogrund för de mikroorganismer som dina plantor behöver.
Oavsett om du gör en enkel ogrävd bädd med bara kartong och påsjord eller om du bygger en mer komplicerad ”lasagnebädd” med olika lager av organiskt material så kommer du så småningom att få en jord som är full av liv och näring.
Det sker dock inte alldeles av sig själv, det är smart att hjälpa mikrolivet lite på traven i början, särskilt om du använder påsjord, som inte innehåller just något mikroliv alls, som grund för bädden. Du kan (och bör) göra det på flera sätt. Det viktigaste och kanske enklaste är att göra din egen kompost. Ett tunt lager av kompost på våren ger god effekt på mikrolivet.
Du bör också tillföra organiskt material som gräsklipp och annat direkt på jorden i bäddarna, det hjälper både till med mikrolivet, vattenhållningen och att dämpa tillväxten av ogräs. Ju mindre du behöver rensa ogräs desto mindre stör du jorden.
Att tillföra Bokashi är också ett utmärkt sätt att få fart på mikrolivet, liksom att vattna jorden med Mikroferm, som är en lösning av aktiv EM®. Det görs med fördel på våren.
Vad händer sedan?
När din bädd har funnits ett par år så har mikroorganismer, maskar och skalbaggar bearbetat jorden så att ytan under bädden också har börjat berikas. Jorden blir porösare och näringsrikare vartefter och bädden/rabatten blir bättre och bättre för växterna.
Den effekten blir väldigt tydlig om den ursprungliga marken är hård och ofruktbar, vilket den ofta är på villatomter. Vi flyttade till vårt nuvarande hus för drygt två år sedan. Här finns bara ett tunt (ca 3 cm) matjordslager, sedan är det fyllnadsmassor, så jorden var stenhård och det växte inte särskilt mycket i den.
Där jag anlade rabatter i fjol har jag redan märkt en skillnad, om jag sticker ner en mätsticka i marken så kommer jag ca 3-4 cm längre ner under den ursprungliga ytan än innan rabatten anlades. Det är mikrolivets förtjänst, marken har luckrats upp och organiskt material har tillförts i takt med att kartongen jag lade i botten har förmultnat.

När gräver jag då i trädgården?
Jag skrev i rubriken att jag nästan aldrig gräver, så när är det jag sätter spaden i jorden i min trädgård?
Det finns så klart tillfällen där det inte är rimligt med strikt ogrävt. Ska jag t ex plantera ett träd eller en buske så måste jag gräva en ordentlig planteringsgrop för att kunna göra det, då använder jag spaden.
Om vi anlägger ett nytt potatisland så brukar vi skala av grässvålen och lufta jorden under med hjälp av en grep, sedan använder vi en planteringsspade för att plantera varje potatis individuellt innan vi lägger på ett lager kompost ovanpå. Jag vet att många lägger potatis direkt på kartong och sedan täcker med jord, och jag har provat det vid flera tillfällen, men jag brukar få större skörd med min metod, och potatis vill jag ha mycket av.
Efter det där första året behandlas bädden som en vanlig no-dig bädd, dvs så liten påverkan på jordlagret som det bara går.
Bara en sak till
Det här var en kort beskrivning av hur jag tänker kring ogrävt i trädgården, det finns mycket, mycket mer att säga om detta, men det får vi ta senare.
En annan orsak till att jag odlar som jag gör vill jag dock nämna innan jag slutar:
Min fibromyalgi gör grävning oerhört svårt, den typen av tungt, repetitivt arbete sätter ofta igång ett ”fibroskov”, så att odla ogrävt hjälper mig att orka vara aktiv i trädgården på ett mer hållbart sätt.
Det är inte på något vis huvudorsaken, men det är en väldigt praktisk bieffekt av en god odlingsmetod.
Odlar du ogrävt? Hur tänker du kring detta?