Hopp när livet känns helt omöjligt att hantera

De flesta av oss har emellanåt befunnit oss i en situation som gör att livet känns helt omöjligt att hantera. Ibland går det fort att hamna där. Andra gånger sker det långsamt och smygande, över tid, tills vi finner oss i en situation där det inte går längre, där vi inte kan annat än ropa till Gud om befrielse, om en väg ut ur det som binder, det som tynger, det som kväver, det som kräver saker av oss som vi inte kan ge ens om vi faktiskt vill. 

Så var det för Israeliterna, och Gud hörde. Han tog dem ut ur fångenskapen, och han tog på sig att själv leda dem, som ljus i natten, som molnstod om dagen. De hade hela tiden något att se på, något att följa, hela tiden tryggheten i att inte själva behöva leta efter vägen. Eldpelaren gav dem ljus när mörkret var som mest kompakt omkring dem, den manade dem framåt när ingen normalt sett skulle varit på väg. 

Israeliterna fick Guds närvaro som ledde dem så att de kunde gå både dag och natt, hela tiden, dygn för dygn. Så klart kunde de inte hålla på så hela tiden, de var tvungna att stanna och vila ibland. Kanske kände någon av dem att hon inte räckte till, alldeles säkert tyckte de att Gud krävde för mycket, vi människor gör ofta det.

Gud är den som lockar och drar

Gud är den som lockar och drar, som säger ”gå”, men fötterna är deras egna, tröttheten är deras egen, glömskan är deras. Fångenskapen som var så förhatlig verkar plötsligt enklare än detta eviga vandrande, särskilt när de inte riktigt vet vart de är på väg. 

När vår egen kraft är det som lyfter foten, för benet framåt, gör att kroppen förflyttar sig framåt steg för steg så blir vi till sist utmattade. Vi är inte säkra på att vi klarar av det, att vi orkar leva upp till vad förebilden, föregångaren verkar förvänta sig av oss.

Men tänk om det inte var så Gud tänkte, tänk om förebilden han gett, föregångaren, inte bara är någon att försöka efterlikna, att lunka på efter så gott jag kan? Tänk om han är själva möjligheten att gå. Tänk om det där andetaget jag tar, hjärtslaget som får blodet att transporteras runt i kroppen hela tiden ges av honom, i varje ögonblick. Tänk om han ÄR min kraft, tänk om han är både min vägvisare och min väg, både min utmanare och min understödjare, både den som kräver allt och den som själv gör allt som behöver göras i mitt liv. 

Jesus är mer än en förebild

När Jesus närmade sig tiden för korsfästelsen så säger han till lärjungarna att de snart inte ska kunna finna honom, och ger dem samtidigt ett uppdrag som är det svåraste av alla: Att älska varandra på samma utgivande vis som han har älskat. Som honom skall de vara, på det viset skall omgivningen förstå vem de följer. 

Vi gör gärna Jesus till bara förebild, en bra kille som visste hur man lever, liksom. När vi gör det berövar vi oss själva möjligheten att leva det liv som Gud har tänkt. Kärleken som Jesus säger att lärjungarna skall ge varandra, uppmuntran och omsorgen som Paulus talar om, den ständiga vandringen som Israeliterna upplevde, allt det där är för mycket för oss om vi skall klara det själva.

Vi bråkar, vi är själviska, vi glömmer varifrån vi har kommit och vi känner oss ständigt underlägsna och otillräckliga. Om Jesus är bara förebild finns inget evangelium, bara lag, eftersom han säger att vi skall vara fullkomliga. ”Älska varandra så som jag har älskat er” är ingen enkel uppmaning om jag måste klara det själv.

Närvarande i vår tid

Det som skiljer vår Gud från andra gudar är just närvaron i tiden. Gud är inte avlägsen, inte frånvarande, han har inte satt igång allt och sedan dragit sig tillbaka, han är här! I Jesus Kristus uppstånden är han hela tiden närvarande, i tiden, hos oss, i vår vardag och i vår helg. Att se på honom är inte bara att se och minnas en människa att efterlikna, det är att se in i hans ögon, ta emot det liv han har gett och sedan tillsammans med honom gå och göra det han har sagt.

Mitt i ödemarken leder han, mitt i sorgen bär han, mitt i glädjen deltar han och i vardagen ger han den kraft som behövs för att fortsätta gå, den vishet som behövs, den förlåtelse och det helande som behövs när det trots allt ändå blir fel, för det blir det ju. 

Inte ett andetag, inte ett hjärtslag, inte en sekund har du om inte han ger det till dig. Se på Jesus, han som tog bort all död, allt skräp, allt som står i vägen för det liv du behöver idag, se, ta emot, och lev!